Vad är feber hos barn och när ska du oroa dig

Klockan tre på morgonen väcker mitt lilla barn mig. Pannan är het, kinderna röda och hen ligger helt slapp. Min hjärta börjar slå fort. Är det feber? Ja. Och plötsligt finns bara en tanke: vad är feber hos barn, och bör jag oroa mig?

Den natten lärde jag mig mer om febern än jag gjort på länge. Jag ville förstå vad som hände i min sons kropp, inte bara reagera på rädslan. Det är därför jag skriver det här för att dela det jag lärt mig och för att du inte ska känna dig ensam när febertermometern visar höga siffror.

Så fungerar feber och när du bör oroa dig

Feber är kroppens sätt att bekämpa infektion. Temperaturen stiger över 38 °C när immunförsvaret jobbar hårt. Det låter skrämmande, men det är faktiskt ett bra tecken kroppen gör sitt jobb. (Även om det inte känns så när du står där med ett glödande barn i famnen.)

Mät febern rätt: använd en termometer i örat eller munnen för barn över ett år. För små spädbarn passar en rektal termometer bättre. Anteckna tiden det hjälper läkaren senare om det behövs.

Oron kommer när du behöver veta när du ska ringa vårdcentralen. Om barnet är yngre än tre månader och har feber, ring genast. Om febern varar längre än tre dagar, kontakta vården. Märker du slöhet, andningssvårigheter eller konstigt beteende vänta inte, sök hjälp.

Lindra febern hemma vad som faktiskt fungerar

Ge barnet mycket att dricka. Vatten, mjölk, juice vad som helst som går ner. Febern drar fukt ur kroppen och du måste fylla på.

Klä barnet lagom varmt. Inte för mycket täcke, inte för lite. Svettiga lakan gör det värre. Låt det vila vila är medicinen här.

Paracetamol eller ibuprofen kan hjälpa om barnet är otröstligt eller febern är mycket hög. Men här är något viktigt: feber är inte alltid något att bekämpa. Om ditt barn leker och mår okej, låt febern göra sitt arbete. Den höjer inte så att den skadar bara så att den hjälper.

Jag märkte att min stress minskade enormt när jag förstod detta. Jag slappnade av. Och när jag slappnade av, gjorde mitt barn också det.

Det är helt normalt att oroa sig. Vi älskar våra barn och vill skydda dem. Men vi gör det bäst genom att förstå vad som händer i deras kroppar.