Vad fanns innan Big Bang egentligen

Vad fanns innan Big Bang? Den frågan har gnagt på mig i veckor. Jag sitter här och försöker förstå hur universum började, och varför ingenting fanns innan. Vetenskapen har svar men de är inte enkla. Faktiskt är detta en av de frågor där vetenskap möter filosofi och där min egen nyfikenhet blir ett äventyr.

Tiden började när universum började

Här ligger problemet. "Innan" förutsätter tid. Men tiden kom till tillsammans med Big Bang. Rum och tid skapades i samma ögonblick för nästan 14 miljarder år sedan. Det är som att fråga vad som finns norr om Nordpolen frågan går helt enkelt inte att ställa. Utan tid finns ingen "före". Utan rum finns ingen plats för något att existera.

Forskarna gissar på många olika svar

Vetenskapen erbjuder flera teorier, och ingen av dem är helt knäckt:

• Kvantfluktuationer: Universum sprack ur ingenting. En liten vibration i ett tomrum blev allt vi ser idag.
• Evig inflation: Det finns ett evigt tomrum där nya universum uppstår ständigt. Vårt är bara ett av oändligt många (lite läskigt att tänka på, egentligen).
• Cykliska universum: Allt upprepas i cykler. Universum expanderar, kollapsar, och föds på nytt igen och igen.

Forskare älskar att diskutera detta. Det är där fakta slutar och möjligheterna börjar. Där blir det plötsligt intressant för oss andra också.

Det finns gränser för vad vi kan veta

Här möter vetenskap sin vägg. Alla teorierna knuffar problemet längre bort istället för att lösa det. De svarar inte på den riktiga gåtan: varför finns det något överhuvudtaget? Varför inte bara ingenting? Det är här vetenskap blir filosofi. Det är här jag kan ställa mina egna funderingar utan att behöva ett rätt svar.

Denna gräns fascinerar mig. Det visar att vissa mysterier är större än matematik. De är större än formler och observationer. De blir personliga. De blir tankar vi tar med oss innan vi somnar.

Själv tänker jag ofta på vad denna okända början säger om oss. Vi är gjorda av samma materia som sprack ur ingenting. Vi är universum som funderar på sig själv. Och möjligheten att vi aldrig helt kommer att förstå där vi kommer från det gör mig både liten och underbar samtidigt. Det gör mig nyfiken.